20:e december

Kaffeturen börjar inte förrän strax innan 10, så vi får lite sovmorgon och sitter och läser en stund på altanen i det fina vädret.

Sen bär det av till kaffeodlingen!

El Trapiche heter stället. De odlar framförallt kaffe, och vi får lära oss att man bara får odla bönan Arabica i Costa Rica, på grund av att det är den bästa ‘kvalitetsbönan’ och här satsar man enbart på just kvalitet.

Kvalitetsbönan… Och lite kaffebönor!

Vi får se odlingen och smaka kaffebär, samt se hur torkningen, skalandet, kvalitetskollen och rostningen går till.

Här torkas kaffebönor.

Vi blir därefter skjutsade med oxkärra till nästa del av turen: Deras sockerrörsplantage.

Roger hittade ödla bland sockerrören.

Det är ett litet plantage och enligt guiden har deras rör ganska dålig kvalitet pga det fuktiga, kalla vädret i Monteverde. Mest har de det för egen konsumtion. Men vi får se hur de krossar rören för att få ut saften, som filtreras och sedan kokas ned till en kola. Sen får vi göra vårt eget ‘godis’ när vi får vispa lite av den här kolan tills den nästan blir som en fudge, som alla får ta med sig hem. Nu ligger den som en stenhård knäckklump i Mikaelas väska…

Efter det tar vi en sväng där de gör choklad(!), men trots att de ha två kakaobuskar får de köpa in frukter för att göra chokladen, åter pga klimatet här uppe.

Vi får smaka rå kakaoböna (som visar sig påminna om lychee i smaken), torkad kakaoböna, rostad kakaoböna, kakaopulver, kakaopulver med socker och kakao med socker och mjölk. Nice!

Vi får också se hur de tillverkar egen sprit, guaro, av sockerrörsresterna. 60 procent fulsprit – mums!

Sen avslutas turen med ett lättare snack, hemgjort lemonade och självklart en kopp kaffe (ja, Roger smakade också).

Vi skjutsas tillbaka och tar oss ner på stan för en lättare lunch. Därefter besöker vi en lokal sevärdhet – ett enormt fikusträd som man kan klättra upp i, och med ‘i’ menar jag i, som inuti stammen! Roger vågar sig på det medan Mikaela håller fötterna på jorden och fotar.

Ett stort klätterträd!

Vi tar en annan väg tillbaka och stöter på en jättefin fågel, samt en väldigt kelen vovve, och går förbi kvällens middagsställe.

Ingen aning om art, men vacker!

Det är ett ekoställe med bara lokalproducerade varor och mycket vego och ekologiskt. När vi går dit på kvällen tar Roger en burgare, som visar sig ha en intressant färg på brödet, och Mikaela en risrätt med räkor. Efter middagen traskar vi hem till hotellet och tar det lugnt på rummet en stund innan vi somnar.

21:a december

Sista dagen i Monteverde. Hela natten har det regnat och blåst. Vi har båda haft svårt att sova då det låtit som att taket ska blåsa av. Då vi skulle åka zipline högt upp i träden blir vi lite oroliga om det går.

Så efter frukosten går vi och frågar i receptionen om de åker idag ändå. Han skrattar åt oss och påpekar att det inte blåser idag, detta är helt normalt väder, så de kör utan tvekan turen.

Så verkar som vi haft väldig tur med vädret som har haft sol och knappt blåst. Något ovanligt i denna stad!

Precis som han sa kommer de och hämtar upp oss och vi far iväg på skumpiga vägar till äventyrscentret. Där får vi på oss selar, hjälmar och handskar och efter en lite lång väntan får vi en kort säkerhetsinstruktion inför turen. Gruppen vi är i är löjligt stor, nästan 50 personer. Så Roger ser framför sig lång väntan i kö och problem då folk tvekar eller får problem och fastnar, så direkt när instruktionen är klar drar han med sig Mikaela och piper iväg som en oljad blixt fram till första stationen. Först på plats!

Kittade och redo.

Och instruktörerna ödslar ingen tid utan kopplar upp och puttar iväg Roger direkt och Mikaela snabbt därefter. Vi börjar med några korta så man får lära sig bromsa. Efter tre lite kortare är det en hängbro bland träden också. Efter två ziplines till får vi rappelera ned via auto-decender, det innebär att man bara kliver av plattformen och faller, så är man kopplad till en stor jojo som bromsar en innan marken. Roger har gjort det tidigare och kastar sig glatt ut. Tyvärr hann Mikaela inte se det så hon förstår inte vad som ska ske när de ber henne ställa sig med ryggen mot kanten och falla bakåt, så det blev lite av en… överraskning. Trots detta väljer hon att vara modig och går vidare!

Efter detta är det två längre ziplines med ordentlig utsikt där man inte ens ska bromsa själv. Sen är det dags för att leka stålmannen! De två sista ziplines, varav en är lite mer än 1,5 km lång, så ligger man ned och är fastkopplad i ryggen och har fötterna i byglar, så man flyger liggandes med huvudet framåt. De går snabbt och man får enorm utsikt. Roger tycker det var spännande och lite läskigt, Mikaela tyckte det var mest det andra…

Sist men inte minst får man välja om man vill testa Tarzangungan, 45 meter fritt fall innan man gungar fram och tillbaka. Mikaela känner sina begränsningar och skippar den, Roger är modig/korkad och ger sig in på den. Något han ångrar lite när de öppnar grinden och ber honom kliva ut i avgrunden! Men en redig adrenalinkick!

Efter turen får vi vila en stund med dricka och kattkel innan de skjutsar oss tillbaka till stan.

Vi äter lunch med öl från mikrobryggeri (igen! Blir många olika sådana här) går vi till stadens lilla terrarium. De har endast inhemska arter och vi får se de flesta. Kul nog så ingår det i biljetten ett andra besök då de tycker man ska komma tillbaka på kvällen då många av arterna är nattaktiva.

Middag blir på ett ställe gömt runt ett hörn utanför stan. Synd att vi missat det innan då de hade massa olika spännande tacos och liknande med lokala råvaror och förstås mikrobryggeri-öl! Riktigt gott och trevligt.

Sist på kvällen blir besök två på terrariet för vi med lånade ficklampor letar spännande djur. Helt klart värt ett besök eller två.