26: December

Dags för oss att bege oss vidare till Puerto Jiménez och tredagarsvandring i nationalparken Corcovado!

Vi oroade oss en hel del för om shutteln vi hade beställt via nätet skulle dyka upp eller ej, men när vi checkar ut berättar en av hotellägarna att chauffören ringt och berättat att han satt fast på vägen och skulle bli ca 45 min sen. Pju, tänker vi – då är han iaf på väg! Vi spelar frågespel utanför vårt rum så länge.

När han dyker upp är vi de första att plockas upp – men efter ca 20 min stannar han vid en bensinstation och förklarar att vi ska byta bil, och nästa shuttle är full och vi får sitta på extrasäten som viks ut vid sidan av de vanliga sätena… Inte så bekvämt!

I övrigt går resan bra, trots en chaufför som körde dubbelt så fort som hastighetsgränsen på väldigt slingrande vägar.

Vi kommer fram till Puerto Jiménez strax innan kl 14 och släpps av väldigt nära hotellet, trots av vi var tvungna att boka ett hotell mycket längre bort som destination.

Jiménez visar sig vara en riktig liten håla, lite som något ur en dålig amerikansk komedi där ett ovetandes par släpps på en grusväg mitt i ingenstans… Men hotellet Aparthotel Herrera, som är ett lägenhetshotell, är fräscht och vi får en lägenhet med två våningar och (tack gode) AC.

Vi tar kontakt med bolaget vi ska vandra med eftersom de ville att vi skulle ‘checka in’ när vi var på plats, och kl 19 möter vi dem på deras kontor.

Vi träffar ett annat svenskt par där som velat boka samma tur som vi, men de var för sent ute och allt var fullt. blev bara en dagstur för deras del!

Vi, som istället bokat ca tre månader tidigare, får nu frågan om vi inte hellre gör en annan variant av vandringen – en som är längre, tuffare men också mer spännande då vi istället för att gå samma stigar fram och tillbaka börjar på en annan punkt som ligger mer mitt på halvön. Vi säger ja!

Så kl 05:30 imorgon ska vi fem som ska vandra ihop mötas utanför det lokala bageriet och köras ut till Los Patos!

27:e december

Upp 04:45 för en snabb frukost innan vi infinner oss utanför bageriet. Vi ska bli 5 plus guide som vandrar. Vi träffar först en ensam holländare, sen guiden och sist kommer ett amerikanskt par. De är nästan 30 minuter sena men köper frukost med kaffe på bageriet som de sätter sig ned för att äta. Efter 5 minuter får guiden säga till och tjejen försöker då ta med sig en överfull kopp kaffe in i den lilla jeepen vi ska åka i allihopa. Bra första intryck…

Bilturen är strax under timman lång och vi korsar samma flod ca 14 gånger. Inte på broar, utan vi kör genom floden 14 gånger på slingrande stig. Snacka om off-road!

Väl framme får vi skriva in oss på deras Ranger Station vid Los Patos och sedan bär det av.

Det blir nästan 20 km vandring på 7 timmar, plus mindre pauser för snacks och dricka. Det är som tur är mycket skugga för det är riktigt varmt. Vandringen är tuff men inte det värsta vi varit med om. Naturen är vacker och känns verkligen vild! Vi är glada att vi fick göra denna rutt istället, för det är vilt, vackert och inga andra människor än vi 6. Enda klagomålet är att det amerikanska paret inte verkar så intresserade av att njuta av skogen, så de går konstant och pratar, högt dessutom. Lite störande när man bara vill njuta och skrämmer antagligen bort djur. Som tur är hittar guiden lite djur i alla fall. Vi får snart se spindelapor, den sista av de fyra arterna som vi inte hade sett.

Två spindelapor visar upp sig.

Guiden heter Felipe och han är verkligen lokal. Han föddes inne i parken, innan regeringen gjorde det till park och levde och jobbade sina 13 första år på familjens farm. När regeringen 1975 gjorde park av området blev de tvingade att flytta och han, hans bror och pappa blir guldgrävare. Men hans lillebror dör 17 år gammal i ett jordskred medan han letar guld. 1986 så förbjuds även guldgrävare i parken och det blir bara en naturpark, så sedan dess har han varit guide. Ingen av oss vågar fråga hur han blev av med sitt högra pekfinger. Han är trevlig, avslappnad och verkar kunna mycket om området och djuren vi både ser och hör.

Aror, det hörde vi många…

Vid fyra anländer vi till Sirena Ranger Station där vi ska bo i två nätter. Som tur är renoverades den för 2-3 år sedan, så nu är det riktigt fräscht, om än spartanskt. Sovplatserna är våningssängar med egna myggnät på en stor veranda, under tak men inga väggar. Klockan sex börjar man servera middag, som är klart över förväntan så här ute i skogen och vi äter oss proppmätta. Klockan sex är även då utegångsförbudet börjar gälla, efter det får man av säkerhetsskäl inte lämna stationen. Solen går ned strax efter det och det blir då bäcksvart utanför, dock långt från tyst!

Trötta och med en tidig dag framför oss så går samtliga på stationen, ca 60 personer, och lägger sig klockan åtta.

28:e december

Vi vaknar 04:45 som överenskommet och infinner oss på altanen för en promenad innan frukost. Förstås är amerikanerna 5 minuter sena, trots att de fick föreslå tiden…

Planen är att gå ned till stranden och se soluppgången och då kanske få se tjurhajarna som simmar upp i flodmynningen. Eftersom amerikanerna är sena är vår grupp iväg sist. Visar sig dock finnas en liten fördel med det. Medan alla andra guider drar iväg sina grupper rakt till stranden så håller vår guide mer koll i den mörka skogen under promenaden och ser till att vi stannar upp lagom till att få se en tapir som äter mat i ett buskage. Den verkar inte brydd av oss så vi kan se den på kanske 2 meters avstånd och får till och med backa för att ge den utrymme när den vill korsa stigen. En Mikaela blev väldigt nöjd då detta stod högst upp på listan! Sen har guiden sådan koll att han vet var de brukar hänga och vi får smyga ut i buskarna och se en stor hane som vilar sig i en lerpöl också.

Den efterlängtade tapiren!

Väl ute på stranden får vi se solen gå upp men tyvärr inga hajar. Så efter att ha kollat lite fåglar och stora vågor så går vi tillbaka till stationen för frukost.

Efter frukost ger vi oss ut igen, denna dag för att göra rundvandring i området och leta efter djur. Det blir ca 16 km promenerat och i riktigt vild natur. För Felipe gör det man egentligen inte får göra och drar med oss utanför stigarna. När han hör aporna ropa varningsrop, vilket kan betyda att det är en puma i närheten drar han med oss i det vilda och letar. Så tjock vegetation att han ibland får slå sig fram med machete. Vi känner oss verkligen som utforskare! Vi får även hoppa över små bäckar och kladda oss igenom leriga flodbanker för att få se en flod med krokodiler, där vi egentligen inte heller fick vara… Men vi får då se både krokodil-bebis och stora rackare. Som rast tar han då ned en kokosnöt som han skalar och låter oss dricka vattnet ur innan han hugger upp den i bitar som vi äter upp. Grymt trevligt.

Nine fingered Felipe.

Vi får dock aldrig se några pumor men alla fyra apsorterna, krokodiler, ödlor, spindlar, grodor, hjort, fladdermus och massor av fåglar. Verkligen fantastiskt djurliv!

En klassisk tucan.

Vi får även ta ett dopp i en svalkande flod med fantastiskt klart vatten. Vi ligger länge och svalkar oss men hade kunnat ligga ett bra tag till och bara mysa.

Ett underbart bad i floden.

Väl tillbaka på stationen får vi även se en hel familj med de små söta vildgrisarna, peccarys.

Igen får vi middag klockan sex, sitter och pratar ett tag med gruppen innan vi dödströtta faller till sängs klockan åtta och somnar.

29:e december

Denna dag vaknar vi ännu tidigare, klockan 03:50 för att börja vår vandring redan klockan kvart över fyra! Detta för att vi ska vada över flera floder och det är viktigt att komma dit innan tidvattnet kommer in. Som tur är så är ingen annan grupp så tidig så vi får den kolsvarta skogen för oss själva. Både vackert, mysigt och lite kusligt att gå genom den mörka skogen med bara lite ljus från ficklampan.

När vi kommer fram till första floden har det börjat ljusna lite och vi kan se var vi sätter våra bara fötter i vattnet på vägen över. Vattnet går bara lite över fotknölarna. Efter att ha torkat fötterna och fått på strumpor och skor fortsätter vi genom skogen. När det väl börjat ljusna går det dock snabbt innan vi inte behöver ficklamporna längre.

Solen går upp över Corcovado.

Denna dags vandring innehåller inte riktigt lika mycket djur men dock går stor del av vandringen över flertalet enormt långa och sagolika stränder.

Dagens lågvattenmärke (dåligt ordval dock…) är när vi måste korsa lite klippor vid vattnet och vi blir överrumplade av enorma vågor som blöter ned oss från topp till tå! Allt vi har blir blött och Mikaela trycks mot klippan så hon skrapar upp båda knäna. Går lika dåligt för de andra i gruppen. Utöver detta var vi väldigt nöjda med Felipe men här kunde han haft bättre koll och gjort oss mer förberedda, lite skärrande var det. Kändes efteråt som att guiden skämdes då alla verkade upprörda, så stämningen sista biten var lite dämpad tyvärr.

En söt liten fladdermus.

De sista stränderna vi kommer ut på är dock helt fantastiskt sagolika, som något ur en fantasi. Och med bara vi och våra fotspår där (förutom från lite djur förstås) så känns det lite magiskt.

Bara vi i paradiset!

Resterande klippvandringar och flodövergångar går som de ska, även om vi fortfarande är lite blöta. Men man torkar rätt bra i den värmen…

Väl framme vid upphämtning har vi avverkat 21 km på nästan 8 timmar. Trötta och slitna sätter vi oss i jeepen till stan.

Väl tillbaka i den lilla byn tar vi varsin välbehövd dusch och hittar sedan en restaurang för mat och välförtjänt öl.

Då vår buss avgår klockan 5 på morgonen nästa dag faller vi igen i sängs tidigt.