Vi vaknar som vanligt upp tidigt, äter frukost och gör oss i ordning. På väg ut ser vi en taxi åka iväg. Är det vår taxi vi missat!?! Men klockan är strax innan åtta, så borde inte vara det. Vi är dock inte helt säkra på vilken tid de sa att taxin skulle hämta oss, bara att mailet sa att man skulle vara där 20 min innan avgång, dvs 8:10. Vi väntar till 8:05 och går sedan ned till stan. Väl där checkar vi in och får reda på att taxin skulle komma 8:20… Ja, ja…Sen hoppar vi på den specialbeställda bussen (skröt de gärna om) med extra stora fönster, glastak, vinklade säten och USB-laddning vid varje säte. Vår chaufför är även vår guide och berättar glatt saker om både nya Zealand och annat smått och gott. Förstås får vi lite fler platser som Sagan om Ringen blivit inspelad på utpekade på vägen. Tex har bergen “the remarkables” utanför Queenstown fått vara med mycket i film. Några exempel: Willow (en klassiker tycker Roger medan Mikaela ser frågande ut) och Wolverine, samt förstås LotR där den fått stå in för flertalet berg som bland annat både Misty Mountains och Mount Doom. Mikaela glad!

En bit på vägen börjar det tyvärr att mulna på och när vi stannar för lunch i Te Anau regnar det ganska ordentligt.

Närmre Milford Sounds stannar vi in en stund så man kan få gå en kort sträcka i skogen för att se “the chasm”. Dvs en klyfta genom vilken det forsar vatten. Nu när det regnar rätt rejält ska den vara extra imponerande. Mikaela väljer dock att stanna på bussen medan Roger dränker ned sig själv på en skogspromenad.

Direkt när han kliver av bussen får han dock först chansen att hälsa på en Kea, världens enda alpina papegoja. Nyfikna och intelligenta gillar de att tigga mat av folk (är dock olagligt att mata dem) och när de inte får mat så snor de antennerna eller vindrutetorkarna från bilarna eller skalar av gummit från dörrkarmarna. Roger sätter sig på huk och ropar på den och den kommer då glatt springande fram till honom (ja, springande, inte flygande). Knappt en meter ifrån stannar han och tittar tills han inser att Roger inte ska mata honom, då vänder han och knallar iväg. Söt!

“The chasm” var imponerande tyckte Roger men han blev tyvärr väldigt blöt. Dock är han än en gång glad över jackan han köpte i Sverige som i alla fall håller honom lite torr.

Bussen kör vidare och åker snart igenom en 1.2 kilometer lång tunnel rakt igenom berget. Denna var riktigt creepy då den åt detta håll går konstant nedåt, är enkelriktad och väggarna helt obehandlade. Så känns som man kör rakt ned i en gruva.

Väl ute på andra sidan ser man knappt omgivningen då det är dimmigt och regnet öser ned. Det enda man ser är mängder med vattenfall så fort man är tillräckligt nära. Och tydligen är alla dessa vattenfall temporära vattenfall. Finns ingen jord eller annat som håller vattnet fast uppe på berget, så så fort det börjar regna så kommer allt ned. Ser väldigt imponerande ut!

Väl framme vid båtterminalen får vi vänta en stund innan vi får borda vårt fartyg, “the Mariner”. Regnet öser fortfarande ned. Ombord får vi en säkerhetsgenomgång innan vi får nycklarna till vår hytt. Vi har hytt med egen toalett men tyvärr två enkelsängar, litet men fräscht.

Fartyget avgår och ger sig då ut till yttersta delen av Milford Sounds innan det vänder in igen för att lägga till för natten i en lugn vik. Denna runda går på ca en timma och vi ser sälar och faktiskt några delfiner, men tyvärr kan man inte se mycket av den vackra naturen (förutom alla vattenfall) för att molnen/dimman ligger så lågt.

När de ankrat får man möjligheten att låna en kajak eller följa med på en mindre båttur med småbåt. Då det verkligen öser ned och vi inte har så mycket bra ombyte med fegar vi ur (som större delen av medresenärerna) och stannar ombord). De som gav sig ut är genomblöta när de kommer tillbaka.

När de blöta passagerna bytt om är det dags för en trerätters buffémiddag. Vi får dela bord med ett engelskt par som reser runt med sin 6-månadersbebis. Maten är god och vi blir mätta. Efterrätterna speciellt fanns det mycket av, så vi båda äter nästan så vi blir illamående.

Vi sitter och dricker och pratar medan det utanför fönstret är bokstavligen bäcksvart. Sen ropar sängarna på oss…
Vi vaknar tidigt (06:45) för att ta del av frukostbuffén. Då vi ska ta en tur ut med båten igen så städar de undan frukosten redan 07:30. Men vi hinner äta oss mätta och nöjda innan fartyget styr kosan mot öppet vatten.

Är dålig sikt denna dag också…

Vi kommer ut på Tasmanska havet, får ta deras ord här, för vi ser knappt fyren som blinkar bara en bit bort. Denna berättar de att man normalt sett ser 20 kilometer bort, inte idag… Dock mycket högre vågor här och känns som man är i lustiga huset när man försöker gå runt på båten.

Då det inte går att se mycket vänder vi tillbaka in i fjorden igen. En bit in så ser man lite ljus genom molnen ovanför ett av bergen. Alla passagerare fotar glatt detta “mirakel”. Helt plötsligt ser vi till och med lite blå himmel. Guiden förklarar glatt att det är den första blå himmeln de sett på tre dagar. Bara några minuter senare har molnen blåst bort och vi ser naturen runt omkring oss med blå himmel och fortfarande lite vattenfall. Så vi fick se fjorden på riktigt! Vi hinner få flertalet fina bilder på vägen in.

Väl inne i hamn hoppar vi på samma buss och vänder tillbaka mot civilisationen. På vägen får vi hoppa av och promenera upp mot en glaciär som vi faktiskt kommer relativt nära. Vi får då även se en ensam Edelweissblomma växa på en sten. Enligt guiden en ovanlig syn.

Vi hoppar av bussen i den lilla staden Te Anau där vi ska spendera natten. Först äter vi lunch, sen checkar vi in på campingen där vi hyrt en liten stuga för att sedan promenera in till stan igen. Vi fikar lite kort innan vi hoppar på båten vi vi bokat plats på. Denna båt kör oss först på en tur runt (en del av) sjön Te Anau (ja, samma namn som staden) som är Nya Zeelands näst största sjö. Den har även löjligt klart vatten med flera meters sikt och ska vara så rent att man kan dricka direkt från sjön. Sen går vi i land mitt ute i ingenstans för att med guide gå in några hundra meter i ett grottsystem med totalt 6.7 kilometer gångar. Forsar vatten så man knappt hör guiden. Vackert men igen lite läskigt. Längst in får vi hoppa på en liten båt och åker vidare in i totalt mörker… Tills man börjar se ljus… Helt plötsligt känns det som man sitter under en stjärnklar himmel! Grottans tak är fullt med lysmaskar. Otroligt vackert och häftigt. Tyvärr fick man inte fota inne i dessa grottor, så ni får lita på oss när vi säger att det var riktigt fint.

En båttur senare är vi tillbaka i stan och letar upp ett ställe för middag. Tyvärr är inte utbudet fantastiskt i stan och blir ett ställe som inte är mer än “ok”. Så efter middagen går vi och handlar frukost och snacks för att sedan gå tillbaka till vår lilla stuga och mysa tillsammans. Får igen se en otroligt stjärnklar himmel innan vi går och lägger oss, så vackert!
Nästa dag börjar med att vi gör oss i ordning, äter en snabb frukost och ställer oss och väntar på den lilla buss som ska ta oss ut från stan till början på en vandringsled. Tanken är att vi sedan ska fördriva tiden fram tills vår buss tillbaka till Queenstown går kvart över fem med att vandra tillbaka in till stan. Vi har fått veta att denna sträcka ska ta 4-5 timmar att gå och har därför även packat ned lite picknicklunch. Som tur är så är vädret klart och fint, även om det är lite svalt.

Glada i hågen stolpar vi ut i skogen. Än en gång får vi vandra i väldigt fin natur. Denna gång lite fler folk på vägen, så inte bara vi två och naturen, tyvärr.

Första delen av vandringen, till dammluckorna i sjöns ena ände, skulle ta 3-4 timmar… Tog oss ca 2 timmar. Då tyckte vi att vi tog det lite lugnt för att vi visste att vi hade gott om tid.

Vi sätter oss på en gräsmatta bredvid dammluckorna och dukar upp vår lilla picknick med bland annat ost och salami (går dock inte upp mot de man får tag på hemma, de är rätt dåliga på ost här). Här sitter vi ett bra tag och myser och njuter av utsikten.

När vi till slut börjar känna oss lite frusna packar vi ihop och forsätter vandra mot stan. På vägen stannar vi till vid en liten stenstrand och fascineras av det otroligt klara vattnet. Av någon anledning börjar vi kasta macka. Helt plötsligt har vi spenderat säkert en halvtimme med detta. Mikaela vann med 7 studsar, medan Roger slutade på 6.

Strax innan stan stöter vi på ett litet inhängnat område där där vi får se områdets stolthet: takahe. En färgglad fågel stor som en höna som inte kan flyga. Man trodde länge den var utrotad tills man hittade 8 stycken i slutet på 40-talet. Nu har man lyckats få upp antalet i det vilda till hela 140 stycken! Så helt klart fortfarande hotad.

Väl tillbaka till stan sätter vi oss på ett fik för att ta det lite lugnt. Vilken timing! Nu börjar det regna och efter en stund ösregnar det fullkomligen igen. Så glada att vi slapp det under dagens vandring fördriver vi tiden med att läsa och skriva på caféet tills vår buss avgår.