Så. Ursäkta den långa pausen i inläggen – internettillgängligheten är minst sagt varierande…
Efter middagen i pruttstaden Rotorua tänkte vi att vi skulle testa en så kallad DOC-camping (vi köpte ett pass för dessa campingar när vi hyrde bilen, så vi får stå där väldigt billigt). Men, lite sent om sider läser vi det finstilta: De har bara 12 platser.

Så med andan i halsen och ingen plan B kastar vi oss dit, och det visar sig ligga väldigt idylliskt vid en stor sjö, och de har EN plats kvar! Den snor vi.

Tur det, för strax efter kommer minst fem bilar till och får vända tillbaka…

Dagen efter var det dags för en av resans höjdpunkter (för Mikaela i alla fall)- HOBBITON! 😀

Tur med vädret hade vi, ingen cyklon än. Så vi lyckades få några riktigt fina bilder på alla urgulliga hobhålor och deras frodiga trädgårdar, superkul!!!

 Efter en morgon i Hobbiton drog vi ner till Taupo där vi tänkt stanna en natt. Men när vi besökte deras info-center fick vi veta att det var smartare att åka vidare till Tongariro, där vi tänkt vandra dagen efter. Så det blev en snabbvisit i Taupo med en promenad till de vackra vattenfallen och lite lunch.

 Ca 90 min senare kom vi till Tongariro, som visade sig vara en riktig håla, existerande enbart för det fåtal turister som tar sig dit för att vandra eller åka skidor på vintern.

Vi får plats på en camping och går ut för middag, hittar en riktig sunkhåla där vi får en pizza och blaskig öl (de har många bryggerier här, men än har vi inte hittat något riktigt drickbart öl).

Det blir en tidig kväll för det finns inget i Whakapapa (byn) att göra och det är kyligt då det är en bit upp på berget. Och så blir vi hämtade tidigt dagen efter av bussen som ska köra oss till vandringen.

Kl 7 blir vi upplockade och avlämnade en halvtimme senare.

Vandringen kan börja. Mikaelas första heldagstur.

Det var kallt, blåsigt och regnade en del av vägen, men det var också otroligt vackert med det växlande landskapet. Ena stunden kargt månlandskap och i nästa frodigt av bergsväxter, porlande bäckar och i slutet murrig regnskog.

  
Roligt också att berget vi vandrade vid faktiskt är Mount Doom ur LOTR!!! Hur coolt är inte det?

  
Vandringen skulle ta runt 6-8 timmar – vi gjorde den på 4,5 och fick därmed vänta 1,5 timme på första bussen.

Väl tillbaka i byn tänkte vi unna oss något gott och gå på deras supertjusiga hotell Chateau nånting nånting. Vi var föga imponerade av både mat och service, men så trötta efter dagen att vi bara åt och sen gick och lade oss. Klockan kanske hade blivit 21, men inte säkert.

Sen blev det dags att byta pyttebergsby mot storstad och vi styrde vanen mot Wellington!