18:e december

Så blev det dags att lämna La Fortuna och resa vidare mot Monteverde!

Det smidigaste prisvärda sättet att ta sig dit var via så kallad jeep-boat-jeep, vilket innebär jeep (eller som i vårt fall minibus) från La Fortuna till Lake Arenal, över sjön med speedboat (eller som i vårt fall slowboat, med motorstopp dessutom) och vidare med jeep/minibuss till Monteverde.

Sjöturen var rätt mysig med fin utsikt över vulkanen, även om den var molntäckt. Bussturen efteråt däremot – ca fyra mil på slingrande grusväg med en chaufför som trodde han var med i ett rallylopp. Smal grusväg men han körde om alla andra turistbussar, skumpigt värre!

Båtresa på vulkansjö.

Vi kommer till sist fram till vårt B&B, Mar Inn, och märker direkt att det är mycket svalare här än i La Fortuna.

Vi packar om lite väskor och ger oss ut på ”stan”. Vi tyckte La Fortuna var en liten stad, detta kan nog knappt kallas byhåla, det är i stort sätt ett kvarter.. Vi bor uppför en brant backe utanför ”stadskärnan”. Käkar lunch på ett hak (patacones igen) och tar en sväng på supermarketen, samt kollar lite turistinformation för att bestämma vad vi ska göra de tre dagar vi är här.

Vi bestämmer följande: Onsdag = Monteverde naturreservat, torsdag = kaffe- och chokladtur (Mikaela jublar!) och fredag = canopy tour.

Vi bestämmer oss också för att unna oss shuttle vidare till nästa ställe sen, Manuel Antonio, då bussfärd med lokaltrafik verkade krånglig, ta lång tid och lite osäker.

Middag äts på ett litet hak i ett mindre område i närheten som hotellreceptionisten rekommenderade, chicken fajitas för oss bägge. Inge fel på maten men knappast något att minnas.

19 december

Upp kl 06:00 för att hänga på låset till frukosten som öppnade en halvtimme senare. Snabbkäkat! Sen gick vi förbi det lokala bageriet på väg till busstationen och köpte med oss lunch (ost- och skinkmacka, mycket exotiskt!) och fika innan vi hoppade på lokalbussen till Monteverde nature reserve.

Det får bara vara ett visst antal personer i parken varje dag, men vi hade fixat reservation på hotellet, och dessutom verkar inte turistsäsongen ha dragit igång på allvar riktigt än, så vi var rätt lugna med att komma in.

Det fanns flera olika stigar att välja på, men eftersom bussen tillbaka inte gick förrän kl 14 valde vi längsta möjliga – som skulle ta tre timmar enligt biljettförsäljaren.

Så vi började gå. I början var det lite irriterande från och till att stöta på grupper med guide. både för att de var stora och svåra att ta sig förbi, och att de låter väldigt och skrämmer bort alla djur!

Vacker regnskog.

Men när vi kom bort en bit blev det lugnare, i samma veva som det börjar luta en hel del uppåt. vi ser inte så mycket djur till att börja med, men fantastisk grönska och natur! och på de högsta platserna hade vi riktigt fin utsikt. Åt en hållet kunde man se stilla havet, åt andra hållet kunde man i vanliga fall (tyvärr molnigt idag) se Atlanten. Man stod på den bergskam som delar åt vilket håll regnvattnet rinner.

Hängbro med utsikt!

På väg ner igen såg vi både tusenfoting, stor larv och inte minst: Apor! Svåra att se till en början, men Roger lyckades fånga några med kameran!

Man kan skymta apan…

När vi är klara är klockan 12 och vi äter våra mackor på en mur vid ingången. två timmar till bussen går och inget att göra…

Roger frågar i receptionen hur långt det är till stan, kan man gå måntro? Och ja! Det är ca 6-7 km och tar omkring en timme. Dock får man gå på bilvägen – men det är så man gör här, så det är inget konstigt.

Vi går, och får snart sen en bouti (som vi inte fångar på bild, med de ser ut som stora marsvin) och några söta fåglar. Vi går förbi Monteverdes ostfabrik och köper glass (!) som vi njuter av till ljudet av en lastbil på tomgång bredvid. Mums dock! Och när vi går vidare blir vi kallade på av en katt. En liten sköldpaddstjej som ville bli klappad.

Vi går förbi Eternal Childrens rainforest – Costa Ricas största privata reservat, som tydligen finns till tack vare att svenska barn på landsbygden startade en insamling för några år sedan, något som 44 länder sedan dess hoppat på! Ser en ekorre.

Hitta ekorren…

Det är lätt att hitta för det är i stort sett bara en enda väg, men vi genar på en annan väg för att korta tiden, och där träffar vi två svenska tjejer och ännu en kelig katt.

Det visar sig vara snarare 5 km och vi är hemma i ett nafs. på hotellet igen är det FANTASTISKT skönt att ta av sig skorna och ta en dusch. Vi passar också på att tvätta lite i handfatet och nu är badrummet fullt med torkande kläder.

Snart middagsdags, vi har hittat ett ställe som har en massa mikrobryggeriöler som vi funderar att gå till.

Och i morgon är det dags för tur där vi får lära oss mer om och smaka på kaffe, choklad och sockerrör!

Ciao!