Franz Josef – Den krympande glaciären 2


Efter vår lyxiga frukost på storköpsparkeringen så åker vi raskt söderut mot glaciären. Vi hade räknat med att kanske komma fram vid 14 och hinna med att titta lite innan middagen. 
Visar sig dock att det var närmre än vi trodde och vi är där strax före lunch.

Så glada och pigga ger vi oss in på en av de många, turistiga restaurangerna och äter en snabb lunch. Sen byter vi om till långbyxor och packar ned vindjackorna i våra ryggsäckar (ska kunna vara lite kallare upp vid glaciären) och ger oss iväg på promenad.

Vi hade sett och läst att det fanns en omväg att gå genom skogen från byn istället för att ta bilen upp till glaciärens parkeringsplats. Denna vandring skulle vara vacker och väl värd sin extra stund av vandring. Så då vi inte har något emot att promenera så väljer vi detta och lämnar bilen i stan och knatar ut i skogen.

Väldigt vacker och sagolik skog, igen känns det som något man borde sett i en film. Urskog och överväxt, man får till och med till och med klättra över något träd som fallit ned över den smala skogsstigen.


Efter en bra stunds promenerande kommer vi fram till en hängbro över forsande glaciärflod. Andra änden av bron är avstängd! På skylten finns ingen förklaring men man kan gissa på att vädret spolat bort delar av stigen. Så hela denna väg var förgäves (om man inte räknar den vackra naturupplevelsen)…?

Vi ser då en joggare som kommit ifatt oss och istället för att vända springer han ned till floden och försvinner tillbaka mot byn längs den steniga stranden.

Så varför inte följa efter på äventyr, tänker vi. Trots att han snabbt försvann ur synhåll runt något krön så ger vi oss ned till den steniga flodstranden och börjar vandra tillbaka.

Vackert var det, men bitvis även nästan lite läskigt då vi går med brusande flod av iskallt vatten på ena sidan och upp till 40 meter hög bergvägg som är helt vertikal med skogen hängande över kanten. Även här måste vi klättra för att ta oss förbi träd som störtat ned från skogen ovanför och lagt sig rakt ut i floden.


Ett helt annorlunda landskap än den frodiga skog vi nyligen passerade igenom.

Väl tillbaka i den lilla staden tar vi ändå bilen och åker upp till glaciärparkeringen för att gå den lilla sista promenaden upp till glaciären.

Ska man vara helt ärlig var inte glaciären det mest imponerande under denna promenad. De senaste åren har den krympt så mycket (1-2 meter per dag) att man nu inte kommer glaciären så nära utan att ta helikopter (vilket kostade nästan 3000 kr per person, så vi skippade det) så man får mest skymta den på avstånd. Desto mer imponerande är bergsvägarna man går mellan där det med jämna mellanrum störtar ned vattenfall från ovan. Riktigt fint!



Under promenaden är vi glada över våra vind- och vattentäta jackor då det blåser lite friskt och regnar till och från.

Efter glaciärtitt så åker vi tillbaka till byn där vi går in på deras kiwicenter, där de föder upp den ovanligaste kiwin av alla. Tyvärr fick man inte fota där inne, men vi fick se kiwis på väldig nära håll (kanske 20 cm från glaset) som bökade runt och letade mat. Tyvärr är de nattdjur så rummet var mörkt för att få dem att vara aktiva, vilket gjorde att man inte såg så bra man skulle velat.

Sen beger vi oss till campingplatsen och lämnar bilen för att sedan promenera in till stan (än en gång). Denna gång äter vi en trevlig middag på ett ställe med lite för hög musik (pensionärsvarning) och dricker lite öl.

Som vanligt är vi trötta och orkar när vi kommer tillbaka till campingen inte vara uppe så länge till utan kryper till sängs i bilen.
Nästa dag vaknar vi till regn och en himmel som är grå och trist så långt ögat kan se, i alla riktningar. Vi är nu glada att vi hann se glaciären dagen innan och packar istället ihop bilen och beger oss mot Christchurch.

Då vi ska lämna igen bilen dagen efter tänkte vi låta detta vara en spontan dag där vi stannar på lite allt möjligt vi ser och sedan sova en bit ifrån Christchurch för att ha nära dagen efter.

Vädret tyckte annorlunda! Varenda liten sevärdhet vi åker förbi verkar föga lockande med regn och blåst, så vi åker längre och längre. När vi till slut hittar ett ställe att käka en mysig picniclunch så förstörs myset av mängder av sandflugor som tyckte vi var picniclunchen.

Bilen rullar vidare. Helt plötsligt inser vi på skyltarna att vi är mindre än 2 mil från Christchurch oh klockan är inte mer än 15. Så vi bestämmer oss för att lämna tillbaka den trasiga bilen en dag tidigt och få lite mer tid i Christchurch. Så vi lämnar in bilen och tar en taxi till hotellet för att se om de har ett rum för en extra natt åt oss.

Cricket! Visar sig att det är en stor match på gång och det är således helt fullt i stan! Personalen är mycket hjälpsam och googlar på boende åt oss men de kan inte trolla. Så efter mycket om och men får vi två sängar i ett rum med tre sängar på ett vandrarhem en bit bort. Bra med tak över huvudet, men knappast trevligaste man kunde tänka sig.

För att höja humöret lite ger vi oss efter incheckning ut på jakt efter restaurang och hittar snart en innergård delad av tre restauranger och vi beställer från två olika restauranger men dock liknande rätter: Mikaela tar franska våfflor med friterad kyckling och lönnsirap, Roger en kycklingburgare med franska våfflor istället för bröd och lönnsirapglaserad bacon. Till efterrätt blir det saltad caramelmilkshake med små donuts i. Båda blev väldigt mätta och nöjda!

På vägen tillbaka går vi en omväg och tar en öl/cider var på ett annat ställe för att slippa sitta på det sunkiga vandrarhemmet. Väl där visar det sig i alla fall att han vi delar rum med är en snäll och lite nördig kille som sagt upp sig från sitt jobb för att på fyra månader gå genom hela Nya Zeeland, från söder till norr.

Sen kryper vi till sängs för en natts (dålig) sömn innan vi ska utforska Christchurch på riktigt.


Leave a comment

2 thoughts on “Franz Josef – Den krympande glaciären

  • Rosel

    May:
    åh vilka härliga bilder, det känns som om man är där. om jag inte hade varit så gammal skulle jag ge mig iväg till nya zeeland. ha det.