Idag gick vi upp tidigt för att besöka fiskmarknaden, Tsukuji market. Men med deras ögon var vi nog lata… Vill man se den riktiga fiskmarknaden, den auktion där restauranger och butiker budar på finaste fiskarna, då måste man vara på plats kl. 05:00! Så vi fegade ur och gick på den efterkommande öppna fiskmarknaden. Ett kvarter med trånga gator och massor med små butiker som säljer färsk fisk, torkad fisk, grönsaker och alla möjliga kökstillbehör.

  
Det är mycket folk och rörigt och som turist får man hålla ögonen öppna då det springs fram och tillbaka med vagnar samt åker både små leveransmotorcyklar och små truckar på de trånga gatorna. Spännande att se och mycket såg riktigt fint ut.

Ingen av oss var hungriga ännu men Roger köpte ändå en liten ask med fin tonfisksashimi som han fick äta med tandpetare. Mikaela smakade lite och båda var överens om att det var väldigt fin fisk.

Då ingen av oss var riktigt hungriga ännu tog vi en omväg bort från marknaden och kollade in ett gammalt slitet hus som när det byggdes skulle bli “the living of tomorrow”. Huset är en central kärna med massa kapslar på ca 12-18 kvadratmeter styck som går att koppla loss. Ser verkligen ut som man kan tänka sig de trodde framtiden skulle se ut för 20-30 år sedan. Synd att de låtit det förfalla så dock.

Sedan tog vi en runda på Ginzas bakgator innan vi varvade tillbaka och letade upp en lunchrestaurang på fiskmarknaden. Mikaela ville testa sashimi!

Var inte svårt att hitta restauranger och alla såg ut som de hade fin fisk, vilket de borde. Så vi valde en mer eller mindre på måfå och slog oss ned. Mikaela tog en talrik med blandad sashimi och Roger en med tre olika sorters tonfisk (tuna, medium fatty tuna och fatty tuna). Ingen av oss har någonsin ätit så mjäll fisk! Sorgliga är att vi väl kommer få svårt att hitta det igen. Vi har nu alltså smakat måttstocken för efter vilken vi kommer mäta all fisk!

Efter lunchen gick vi på jakt efter ett hus vi sett från tåget tillbaka från Odaiba första dagen. Huset hade en väldigt speciell fasad med en jättestor klocka i steampunkstil ur en Miyazaki-film. Vi går nästan direkt på den där den sitter på Nippon Television Building!

Sedan åker vi tillbaka till hotellet för att vila lite innan kvällen. Vi bestämmer oss för att åka upp till Shinjuku och äta i matdistrikitet Golden Gai och först promenera genom Tokyos motsvarighet till red light district. Samt leta efter en Rolf Top night market (!) som skulle finnas i ett höghus där.

Vi kommer dit och inser att det är ett stort och blinkigt område där varje hus har något man kan besöka på varje våning – restaurang, spa, spelhall, snukigheter, bar, krimskramsbutik etc. Vi promenerar en sväng runt innan vi bestämmer oss gör att kolla in Golden Gai, går dit via en parkgata och upptäcker att det inte finns några restauranger alls där – bara en himlans massa barer! Och inget där öppnar innan klockan 20. Vi är där ca klockan 18…

Så vi vandrar tillbaka och börjar kolla efter andra restauranger, och till sist hittar vi ett pyttehak som serverar ramen (nej, vi får aldrig nog). När vi går in blir vi dock visade längst bak i lokalen, där hade de två privata smårum varav vi fick ett. Kalas! Gott, men inte som på Ichiran i går. Mätta blev vi definitivt, och billigt var det – ca 220 kronor för hela kalaset.

Sedan går vi för att leta upp takmarknaden, men den hittar vi inte någonstans. Så eftersom klockan snart är åtta drar vi till Golden Gai en andra gång för att hänga på låset när de öppnar.

Nu när solen har gått ner får kvarteren en helt annan karaktär. Det är mörkt och halvdaskigt, sunkigt och slitet – men har ändå en viss charm. Barerna är inte mer än hål i väggen, inredningarna varierande men man kan se att många en gång i tiden lyst i klara färger som blivit blekta eller nedsmutsade med tiden. Vissa vill vi inte gå in på för att de tar tusen yen i inträde, andra vågar vi inte gå in på för att de ser för avskräckande ut!

Men till sist hittar vi en trappa upp som är klädd i långhårig, röd heltäckningsmatta från golv till tak, men en skylt utanför som skryter med att de inte tar något inträde så länge du köper en drink. Och det har vi ju tänkt göra!

Där uppe välkomnas vi av två killar, vi blir deras första gäster. Vi beställer varsin drink och en shochu (japansk spritsort som Mikaela inte har testat). Gick ner utan problem.

Men det får räcka, vi måste lägga oss i tid för att orka upp till tåget till Kamakura imorrn!