Vi vaknar till fint väder, äter frukost och gör oss i ordning. På vägen ut ur campingen stannar vi förbi kontoret och lånar deras telefon. Roger ringer till servicefirman och pratar om bildörren. Då den går att låsa och det är helg (dvs alla deras verkstäder är stängda, bra där) så undrar de om vi kan tänka oss att köra med bilen i detta skick till på måndag. Då vi inte vill bli fast i en håla i fler dagar säger vi ok och beger oss vidare.
Efter en lång åktur mot sydväst, där de sista 14 kilometrarna är på en slingrig grusväg som Mikaela tycker är läskig trots att Roger kör sakta och försiktigt, anländer vi till Totaranui. Här slår vi läger på en stor campingplats långt ifrån allt. Vi inser då vårt misstag med att inte köpt lite roligare mat, så vi får nu leva i 1.5 dygn på snabbnudlar och energibars vi köpt som nödmat.

Men gud vad fint! Campingen ligger 50 meter från en 400 meter lång, fantastiskt fin strand. Och eftersom detta ligger en bit bort och vi kommer efter högsäsongen så är det nästan tomt på stranden. Mikaela är väldigt nöjd!

Totaranui ligger i nationalparken Abel Tasman som är känd för sin vackra trekking. Det finns en lång sträcka längs kusten man kan gå på 3-5 dagar, men då vi inte orkar/hinner det hoppar vi på slutklämmen och tänkte gå en endagstrekk runt den nordligaste udden.

Men första eftermiddagen och kvällen spenderar vi med kortare upptäcktspromenader, en lång längs hela stranden, bada och sen titta på stjärnorna när solen gått ned (vilket den gör förvånansvärt sent, är ljust till nästan halv tio). Då det är helt molnfritt räknar vi med fantastisk vy vilket tyvärr förstörs lite av att månen nästan är full och lyser starkt som en spotlight, vilket förstör mörkerseendet. Men är fortfarande fantastiskt att ligga på stranden och titta på stjärnorna. Drar oss upp och lägger oss när sandflugornas bett blir för jobbiga.

En relativt god natts sömn senare gör vi oss i ordning, packar matsäck och ger oss ut på långtur.

Upp, upp, upp, upp i strålande solsken blir de första kilometrarna och vi svettas snart ymnigt. Men otroligt vackert är det och även stigarna är fantastiskt fina. Ser man inte den häpnadsväckande kusten tror man att man är i någon urskog och väntar sig nästan att dinosaurier ska kliva ut framför en när som helst.

  
 Plötsligt hör Roger något i buskarna och vi stannar upp och står still. Efter en stund tittar ett fågelhuvud ut, sen ett till och ett till. En hel flock med “skogshöns” (närmsta sättet vi kan beskriva dem) kommer ut och det roliga är att de är nyfikna, så står vi bara still kommer de fram till en och hälsar. Denna typ av hönor träffar vi på åtskilliga gånger under dagen och en gång kommer en till och med fram och pickar på Rogers väska.
 Så under dagen ser vi skogshöns, stora gröna gräshoppor, en liten tarantella (Mikaela är inte lika imponerad som Roger och håller sig på behörigt avstånd medan han fotograferar), någon typ av sulor på stranden och när vi sätter oss ned för att äta inser vi att vi gjort det ca 2 meter från en död possum.

 Trots den döda possumen är lunchen mysig då vi hittat en strand som är fantastiskt fin och vi badar och solar oss ett tag efter maten innan vi går vidare.

Dagen slutar med att vi gått i runda slängar 22 kilometer och trots svetten har vi njutit rejält. Verkligen otroligt vackert landskap!

Efter lite mera bad slår vi oss ned med (spartansk) middag och myser tillsammans, sen kollar vi igen på stjärnorna innan vi kryper tills sängs i bilen, redo för en ny dag.