Då veteöl är lite av en favoritstil på öl för både mig och Mikaela så blir det första egna receptet en veteöl. Efter att ha kollat på lite andra recept så gjorde jag ett relativt klassiskt veteölsrecept.

Två saker jag tyckte kändes intressanta att testa i denna öl var en (för mig) ny typ av malt: carahell. En malttyp som är lite, lite mörkare och ska ge fylligare öl och hjälpa med skumstabilitet men knappt ge mörkare öl. Sen lade jag även till torrifierat vete. Det är en omältat men upphettad typ av vete som inte bidrar till ölstyrka eller smak men även den ska ge fylligare munkänsla och bättre skumstabilitet.

Använde även på denna vattenbehandling, detta har blivit standard och kommer ingå på så gott som varje öl från framöver.

Under mäskning använde jag igen sous vide men denna gång stötte jag på patrull, vete är tydligen lite känsligare och brände fast på värmeelementen och sous viden stannade och vägrade starta igen. Så var i panik tvungen att isolera med handdukar igen. Inte så lyckat…

Jäsning var igen på samma sätt som tidigare.

Buteljering var igen med bryggsocker i det andra kärlet och kapsylering gick utan bekymmer.

Efter två veckor fick vi äntligen testa den första helt egna ölen!

Så här såg den ut! Färgen är ljus fin och lite lätt grumlig, detta då den inte filtrerades. Och som man ser på bilden lyckades jag äntligen få lite bättre skumstabilitet! Den låg inte kvar överdrivet länge men en klar förbättring från tidigare. Igen kul att se att de förändringar man gör ger effekt. Doften är ljus och fräsch med liten hint av den klassiska skumbananen, men kanske inte så tydligt som man hade önskat. Smaken var lätt men god, smakade som en veteöl, även om den kunde varit lite fylligare.