Vad är detta, en NZIPA under rubriken NEIPA…?
Tror faktiskt inte det finns något som egentligen heter NZIPA, utan detta är en NEIPA i stilen men jag valde att endast använda humle från Nya Zeeland i den och döpte den därför så lite på skoj.
Detta är alltså mitt andra försök till en NEIPA. Den förra blev ju som jag skrev en besvikelse, så försökte tänka till lite mer denna gång. Så i julklapp hade jag önskat mig en filterslang. Denna sätter man på insidan av kranen i jäskärlet och jag kan då jäsa direkt i det kärlet och filtrera genom kranen vid buteljering. Detta gör att jag inte behöver föra över till ett nytt kärl och minskar då risk för oxidering av ölen, vilket är extra viktigt för denna ölstil.
Receptet var lite hemkok i övrigt och då jag gillar ljusa fräscha öler så hade jag även en liten del vete i maltnotan, men inte tillräckligt för att kalla det en veteöl. Även i denna hade jag i lite torrifierat vete för att försöka få bra skum.
Vid mäskning testade jag igen att använda sous vide och denna gång fick den inte panik, så temperaturen blev jämn och bra. Kok gick smidigt utan problem. Hade ingen humle i vid koket utan första humlegivan blev vid en så kallad “hop stand”. Det innebär att man börjar kyla ned vörten men stannar vid låga 80 grader och har i humlen på den temperaturen och låter vila i några minuter där innan vörten kyls ned vidare. Tanken med detta är att få ut så mycket smak men så lite beska som möjligt ur humlen. Och nu med kylspiralen jag fick i julklapp går det väldigt mycket snabbare och smidigare att kyla ned ölen.
Jäsning skedde igen i kylväskan och med någorlunda jämn temperatur i två veckor. Eftersom det är en NEIPA skulle vi igen torrhumla och här var ett område där jag också försökt förbättra. Denna gång hade jag köpt humlepåsar, tunna finmaskiga påsar, som jag lade humlen i. Två humlegivor gav två påsar. I vardera av dessa påsar lade jag en stark magnet jag hade lindat in i ordentligt med plastfolie. Sen satte jag fast dessa i locket av jästkärlet med en magnet på utsidan och så märkte jag upp de magneterna med siffror. På detta sätt kunde jag efter 3 respektive 11 dagar ta bort en magnet och få humlen att ramla ned i ölen. I och med detta kunde jag torrhumla utan att riskera att ölen fick i sig en massa syre.
Efter 2 veckor var det som vanligt dags att buteljera ölen. Denna gång kunde jag få i ölen direkt i flaskorna utan att föra över till ett annat kärl innan. Detta innebär att ölen utsattes för mindre syre denna gång, endast det som finns i flaskan och då förhoppningsvis friskare smak. Eftersom jag gjorde på detta sätt och inte ville öppna jäskärlet kunde jag inte ha i bryggsocker utan fick gå tillbaka till att ha en sockertablett i varje flaska. Inte problem men lite mer meck och man riskerar att missa en flaska. Kapsylering gick smidigt.
Efter ytterligare 2 veckor flaskjäsning var det igen dags för provsmakning!
Som man kan se på bilden blev den ljus och väldigt grumlig, som sig bör. I vissa ljus hade färgen lite ton av persika. Skummet blev bättre än de första ölerna men inte lika bra som nr. 6. Har hört att pH-värdet är viktigt för skumstabilitet och att humle påverkar. Så då denna är rejält humlad kan det vara det som ändrade pH-värdet tillräckligt för att försämra skumstabiliteten. Men klart godkänd skumkrona i min mening.
Doften var fruktig och frisk, lite ananas och kanske lite grönt.
Smaken var den också lika fruktig, väldigt frisk och somrig, ingen beska alls att tala om. Kändes nästan mer som en radler än en regelrätt öl. Väldigt nöjd med detta resultat jämfört med det förra försöket. Kul!
