Även denna bryggning så testas något nytt, denna gång var det dekoktion. Efter att ha mäskat en stund tog jag ut en liter vört som jag sedan kokade i en egen kastrull i en timme. Denna mäskning tog alltså längre tid än vanligt. Den långa koktiden av den litern med vört gjorde att det kokade ned till en tjock sirap. Denna sirap tillsattes sedan till resterande vört som sedan kokades i två timmar för att bli riktigt smakrik. Jag provsmakade lite av sirapen som var kvar i kastrullen och måste säga det var en intressant smak. Smakade verkligen sött, men också maltigt. Detta måste testas igen med olika maltnotor och se hur man kan spetsa till det.

Ignorera sista lilla kastrullen på bilden, det är bara mina lunchmakaroner som jag kokade samtidigt.

Nästa sak som var nytt för denna bryggdag var en tillsats: laktossocker. Detta tillsattes de sista 15 minuterna under kokningen. Laktos är inte fermenterbart, så kommer vara kvar även efter fermentering och ge viss sötma till ölen. Då jag gillar en Scotch ale med lite söta toner testade jag ha i lite. 

Sen var det över med vörten i jäskärlet som vanligt. Men även här var det något nytt! Jag ville få lite fatkaraktär på ölen, så köpte flisor av gammalt ekfat det varit bourbon i. Dessa flisor lade jag i en humlepåse och satte igen fast med magnet på insidan av locket. Ville inte riskera för starka toner av detta, så släppte ned flisorna bara de tre sista dagarna innan jäsning var klar.

Flaskning och kapsylering gick denna gång igen utan vidare problem.

Efter två veckor var det dags att provsmaka ölen. 

Färgen var ganska mörkt brun, men mer brun än åt det svarta hållet. Höll man upp den mot ljuset spelade även lite röda toner igenom ölen. Skummet var ok, ganska stora bubblor och låg kvar ett tag.

Doften var söt och karamellig med toner av fudge och vanilj, lite maltigt under.

Smaken var trevlig, inte alls besk, restsötman var ok men åt det lite kraftigare hållet. Man kunde skönja fat endast lite svagt, skulle kunnat vara mera. Mycket karamell i smaken med, en hint av kaffe under den sötare smaken, med lite bitterhet. Den kanske var lite tunn, skulle velat ha rundare munkänsla, fylligare. Färgen lurades skulle jag nog säga.

Det sista ny med denna ölen är för ögat, inte munnen: en ny etikett.

Tröttnade på den lite väl enkla etiketten de tidigare haft så satte mig ned med min iPad och ritade lite för att få till något lite mer visuellt tilltalande. Tanken var att få en grund till en etikett man kan återanvända med variera lite mellan de olika ölerna. För att vara ett första riktigt försök blev jag nöjd, så denna får vara kvar ett par öler nu.