Då vår älskade Olga gick bort vid Midsommar finns det ett tomt pälshål i våra hjärtan. Tyvärr känner vi oss inte riktigt redo att ersätta henne redan, så Mikaela kom på den smarta idéen att vi skulle kunna vara jourhem hos Stockholms katthem.

Så I måndags var en från katthemmet här och intervjuade oss, på tisdagen föreslog de en katt som behövde någonstans att bo och på torsdagen efter lunch kom Didier hit.

Didier i motljus

Han är ca 4 år, men de vet inte exakt. Han upptäcktes vid Hellasgården i februari. Sedan dess har han varit i det vilda men blivit matad av snälla människor. I söndags fångade katthemmet in honom och har börjat veterniärskoll och vaccineringsregim. Så nu behöver han någonstans att bo innan alla vaccinationer är klara och han kan få bo med andra katter.

Han är än så länge väldigt ängslig för ljud. När vi går i trappan är det väldigt läskigt, slår grannen i ytterdörren är det läskigt, TV:n är enormt läskig då den både låter och det rör sig på den! Men man märker att han vill vara med, han är väldigt kelig men efter lite kel blir det antingen för mycket, läskigt eller bara ovan, så då måste han gå iväg en stund.

Det som chockade oss var att han sov nästan hela natten i sängen, mellan oss längst ned vid fötterna. Så vi har svårt att tro att han varit hemlös hela sitt liv, han måste haft ett hem tidigare då tex konceptet säng verkade så solklart för honom och han gillar närhet. Så man undrar vad som hänt stackaren. Men ge honom en vecka så kommer han nog vara hur avslappnad som helst!