Måndag och grabben har nu varit hos oss i nästan 4 dagar.

Redan på fredagen såg man att han började slappna av lite. Mina föräldrar kom förbi medan Mikaela var och red. Han gömde sig under sängen då dörren är läskig när den låter. Jag serverade då hans kvällsmat och det hörde han från övervåningen och kom direkt ned. Han är väldigt matmotiverad!

Efter att ha ätit kom han ut i vardagsrummet där vi satt, gick upp i soffan och satte sig i min mammas knä. Efter några minuter av det gick han och lade sig i soffan mellan oss och låg där hela tiden vi satt och pratade. Han somnade djupt och började drömma och sprattla. Så han verkade minst sagt trivas.

Inga problem att sova med folk runtomkring

På kvällen sen så låg han i Mikaelas knä i 40-50 minuter och sov som en stock. Tror han funnit sitt favoritknä!

Trött och trygg

Mysigt att bli klappad

Natten till lördag sov han inte i sängen, men på morgonen kom han in i sovrummet hörde vi. Så vi ropade på honom för att locka upp honom i sängen, vilket han ignorerade. När jag försökte locka upp honom med att klappa försiktigt på sängkanten var det någon som attackerade min hand. Han ville inte sova mer, han ville busa. Så vi fick gå upp…

Han gillar utan tvekan att leka, men han är lite seg och lat till och från. Vill gärna ligga på rygg och att man viftar med leksaken nära så han bara behöver vifta lite för att leka. Så man får jobba lite för att få honom att springa.

Leker men lat

Märkt att han gillar att bli kliad på magen. Men som för många katter kan det efter en stund bli svårt att motstå att försöka attackera handen. Han är dock väldigt försiktig i sin attack, inga klor och inga tydliga bett direkt, men börjar nafsa försiktigt. Om man slutar röra handen och säger nej tydligt slutar han dock direkt. Så med lite övning kommer han nog lära sig händer inte är leksaker.

Han är fortfarande lite ängslig för vissa ljud, men man märker tydlig förbättring redan. Så han kommer nog snart vara helt obrydd.

Vi var iväg in till stan på eftermiddagen och när vi kom hem tänkte vi att han nog ligger och gömmer sig. Dörren är som sagt lite läskig. Men vi ropade på honom direkt när vi kommit hem och nästan omedelbart kom han ned från övervåningen för att hälsa på oss. Så modigare och modigare.

Sängen har blivit en favoritplats

Han var helt knäpptyst första dygnet, sen kanske något pip. Men mer och mer nu när han känner sig tryggare börjar han prata. Han kuttrar ofta, och ananas väldigt väna och mjuka mjau, ingen skrikkatt. Men tydligt att han gärna pratar lite.

Han lärde sig snabbt att köket var där han fick mat, och som jag skrev tidigare är han matmotiverad, så direkt om någon går in i köket kommer han flygande. När vi lagar mat sitter han och tittar förväntansfullt på oss. Plockar vi fram något som prasslar eller ser ut som hans mat så cirklar han som en haj runt ens ben och kuttrar och kräver mat. 

Jag har testat att lyfta honom och det är inga problem alls. Han verkar till och med gilla lite att bli buren. Han verkar gilla att vara lite omsvept. Som om man sitter ned gärna lägga en arm runt honom och som syns på någon bild gillar han att begrava huvudet lite. 

Bäras är ok

En fundering vi haft är om han blev tagen från sin mamma lite för tidigt. För han får till och från för sig att inte bara knåda med framtassarna, som är normalt, utan då även buffa hårt med huvudet och nafsa och dregla på filt eller tröja. Så ser verkligen ut som han försöker dia och han kan hålla på en bra stund och göra filt rätt blöt av dregel. 

Han har haft två hostattacker, så vi har köpt lite kattgräs för att se om han behöver få upp lite katthår.

Även om Mikaelas knä är favoritknät så kan jag också får lite kärlek.

En kattboll i knät

Myskatt i knät